Jonej vet ni, jag är en sliten kvinna. Heltidsarbete på ett helt nytt jobb med en helt ny webblansering drar musten ur en.

Så det blir ett so long, fare well - åtminstone för stunden. Vill ni mig något hittar ni mig här.

Har varit en utomordentligt usel bloggare de senaste två veckorna. Kan beror på att jag tillbringat mer än 9h/dag framför en datorskärm i och med jobbet, så att dessutom pruppa ur mig något kul här på bloggen på min fritid har känts ganska.. långsökt.

Men från och med i morgon nån gång kommer jag att blogga på

Efter dagens idémöte kan ni börja ställa in er på svallvågor i bloggdammen. Hahaha!

Vet ni vad jag gillar bäst med mitt nya jobb?

Det att bloggläsning ingår i arbetsbeskrivningen. Joy.

Hur det nu kommer sig återupptäckte också jag Twitter. Min senaste tweet var från juli 2009 då jag som höggravid funderade på att krascha skolans fest, den sista som ordnades på Topeliusgatan.

Nu har jag fått till stånd en präktig tweet, en överentusiastisk sådan, och först sedan ett comme-il-faut-sarkastiskt påpekande tweet. Nåja, det kanske tar sig.

Nu har ni säkert hämtat er från det senaste inläggets läsning.

Måste bara skriva att det är så himla kul att vara tillbaka på jobb igen! Allt är nytt. Jag känner mig lite hispig, som att jag är ute på nån sorts exkursion när jag på morgonen packar min väska och så åker jag buss, utan vare sig kryckor eller barnvagn, och umgås med trevligt folk. Nya kolleger har jag. It's wild!

Jag ska alltså bli nörd. Datanörd. I dag har jag installerat plugins, övat mig i CSS-kodning, förstått och skrattat åt insideskämt mellan en AD och en annan på Svenska Yles Nya medier och så har jag blivit kallad för webbnisse. Det är där det börjar, hörni.

Jag måste ännu skaffa mig fyrkantiga brillor.

(Nå, i ärlighetens namn ska jag mest syssla med webbinnehåll, alltså skriva texter, plåta bilder och filma video. Men ändå. Jag hör till folket som vet vad en <padding 5px> är, håhåhå.)

Är helt överöst av nytt just nu.

Om jag var tvungen att äta bara en maträtt i resten av mitt liv, vad skulle det vara, frågar ni? Tja, svarar jag och tvekar. Jag gillar mat så förskräckligt mycket. Int kan man ju äta bara en sak. Också Osso bucco blir värsta tråkkrubbet om man tvingas förtära det vareviga dag. Så jag dissar den här frågan.

Men jag vet vad Parveln skulle svara:

- Boccoji

Sorry för att det inte finns bildbevis, men jag kan återkomma vilken som helst dag eftersom broccoli (och knackorv) är en inte sällan återfunnen maträtt på Parvelns tallrik.

Men alltså, broccoli?